jag försöker varje dag att glömma minnen , minnen som sitter i hjärtat
minnen som verkar sitt fast och som spelas om framför mina ögon varje dag
minnen som gör så ont att det gör ont fysiskt i hjärtat
när du känner den där känslan av tomhet , jag vet att alla människor gör det nån gång
men när tomhets känslan blir kronisk kommer du till slut söka dig efter ngt som uppskattar dig
någon som uppskattar det du gör, eller som iaf låtsas att den bryr sig för att få ut något av det själv

och när du kommer känna den där törsten för närhet kommer du till slut ta det som ges till dig
vad som helst bara för att få kunna känna den där gnuttan av att bli älskad
och det du tar imot från personer som du tror gör dig bättre , gör dig till slut bara sämre
man måste ändra sitt tankesätt , men ja kan hålla med om att det är så jävla svårt
för när man är så rädd att bli lämnad som innan , att bli så rädd för att inte känna dig bra för den du är
för varje dag nu så gör det ont , det gör ont i hjärtat när du vaknar , när du är själv kommer det fram
när du sitter där själv , sitter där och tänker på allt som har hänt , vilka du har gett dig själv åt
vilka personer du litade på som svek dig så totalt mycket , tog den lilla självkänslan ifrån dig
när du ligger där på kvällen och ska försöka att sova och du har sagt godnatt till alla
det är så tomhets känslan kommer fram , sveper in dig som ett sorts osynligt täcke över bröstet
det är då i den stunden du behöver nån som mest , men människor i den här världen har ingen empati längre
ingen empati för hur andra människor kommer tycka , känna eller någonting som har med känslor att göra
så man ska aldrig göra sig tillfredställd på andra människors bekostnad , för till slut går människor sönder