jag vet inte ens vad jag ska säga längre , det är så svårt att beskriva
så jävla svårt att beskriva besvikelsen man får nuförtiden
jag är 18 år , ja vill ha ett fungerade liv utan saknad och besvikelser
jag vill ha ett tryggt umgänge , ja vill ha det bra , men när man heter erika göransson kommer de nog inte gå
för när man heter erika så verkar de som om alla tänker att henne måste vi förstöra lite till
släng skit på henne , för hon kommer klara det , men ja är trött på alltid hoppas och bli kastad
jag är trött på att bli utnyttjad , jag är trött på att bli sviken av dom som man håller om mest
ska man verkligen sluta att ta in folk i livet för att man är rädd ? vill inte att de ska bli så
men de kanske är den enda utvägen , sluta ta in folk som kan såra dig , för du kommer bli sårad i slutet

jag skjuter undan saker som är jobbiga , går och tänker på dom
till slut måste all ilska komma ut , för besvikelser och saknad går ut i ilska
ilska som inte ens jag själv kan kontrollera , det är också som en börda för mig
men vad ska jag göra , jag är så sjukt trött på att sakna , bli ledsen och lurad
kanske inte är det bästa att lägga ut det här på bloggen , men ibland måste man skriva ur sig
det är så mycket saker inte människor vet om , så mycket men ändå sparkar dom lite till